om Uppfödning

Jag vill börja med att säga att vi inte på nåt sätt anser oss vara experter på detta område. Vi lär oss fortfarande och tar in mycket råd från erfarna uppfödare. Men jag tänkte ändå berätta om hur det är för oss och hur vi ser på detta med uppfödning. Endel som köpt valp av oss funderar på att själva ta en kull i framtiden. Vi välkomnar detta och vill gärna bistå personligen med råd och vägledning.

Innan man kommer igång
När vi gav oss in i detta var den första frågan "Varför vill jag göra detta?", och det är nog en fråga alla bör ställa sig. Det är mycket tid och arbete, och man tjänar inte massa pengar på det precis. Redan från början la vi ner mycket tid på att sätta oss in i rasen, och se till att vara medlem i SKK med registrerad kennel. När rasklubben KAHTS bildades var vi med från början. Som uppfödare vill man ju vara mycket mån om att följa alla regler och riktlinjer, så då måste man också läsa på och sätta sig in i vad det innebär. Vi rekomenderar starkt att alla som vill föda upp AHT är medlemmar i KAHTS och håller sig uppdaterad på vad som förväntas av oss uppfödare av rasen.

Pluggandet stannar inte där. Vi har läst om genetik, anatomi, om hundens fortplantning, och om allt som kan gå fel. Rasstandard, hälsoproblem inom rasen, tester man bör göra osv. Här vill jag passa på att citera vad SKK säger angående tester:
"DNA-tester förenklar och försvårar 
Tillgången till genetiska tester för olika anlag hos hund ökar lavinartat. Att som uppfödare eller hundägare bedöma nyttan med och tillförligheten av dessa tester kan vara svårt. Även om gentester som verktyg i avelsarbetet medför nya möjligheter, skapar de också frågeställningar och utmaningar. Att ett test finns tillgängligt innebär inte automatiskt att det är lämpligt att använda, eller att det är tillförlitligt för den aktuella hundrasen."


På KAHTS hemsida kan uppfödare se vilka tester som är aktuella för AHTs i avel i dagsläget.
 

Välja avelsdjur

Oftast har man ju redan minst en AHT innan man bestämt sig för att föda upp. Och nu måste man betrakta henne, inte med mattes gulligull ögon, utan med en kritisk uppfödarblick. Vad är min hunds starka sidor? Vad är min hunds svaga sidor? Och vad har min hund att bidra med till rasen? Sen ska man välja en hund att para med. Man kanske köper in fler hundar eller knyter kontakter på facebook med andra uppfödare som man sedan "lånar" hanhund av. Vår erfarenhet är att man kan få en god kontakt med uppfödare i hela världen, och få en bra bild av deras hundar genom att vara aktiv på facebook.

Och nu börjar pluggandet av stamtavlor, ett pluggande som aldrig tycks ta slut! Men vi tycker att det är väldigt roligt att jämföra hundar och stamtavlor och tänka igenom vad olika kombinationer skulle ge för avkommor. Målet är ju att få en låg inavelsgrad, helst nytt blod till Sveriges AHT population, och friska hundar. Man vill också gärna att kombinationen stärker hundarnas goda sidor, och "slår ut" de svagare sidorna hos respektive avelsdjur.
 

Parningen
Jaha, så har man äntligen valt ut sin kombination av två friska trevliga hundar. De har fått godkänt på hälsotester, de har uppnåt rätt ålder, och stamtavlorna har synats noga i sömmarna. Ägaren till den andra hunden (om man inte äger båda) är helt med på notorna och allt är uppgjort. Nu återstår väntan på löpet.

Ibland känns det som det aldrig ska komma, och ibland börjar det lite oväntat och kanske även olägligt. Men när löpet väl kommer igång så börjar nästa väntan... på höglöpet. Det kan börja lite olika på olika tikar, men mellan 1-2 veckor in i löpet är helt normalt.

När höglöpet kommit igång är det äntligen dags! Oftast åker man till hanhunden. Det kan kännas lite nervöst. Tänk om hundarna inte vill? Men det gör dom oftast. Och efter en bra parning med en ordentlig hängning känns det riktigt bra. De flesta väljer oftast att låta hundarna para sig igen under höglöpet för säkerhets skull. 
Höglöpet varar mellan några dagar till en vecka, ibland mer. Mot slutet av höglöpet brukar samtliga ägg vara mogna. Och förhoppningsvis också befruktade :)
 

Dräktigheten
Man räknar dräktigheten från den första parningen, och man beräknar att tiken normalt sett är dräktig i 63 dagar +/- 5 dagar. Så redan efter första parningen så kan man räkna 9 veckor framåt för att få ett beräknat valpningsdatum.

I början märks inte så stor skillnad på den blivande mamman. Men om man känner sin tik väl kan du märka av en liten förändring i personligheten. Kanske är hon lugnare och vill ligga i knät hela tiden?
Men en liten ledtråd till att tiken faktiskt är dräktig är att svullnaden i vulvan inte går helt tillbaka efter löpet, och att hanhundar fortsätter vara intresserade. Även andra tikar kan vara mycket nyfikna på att nosa i bak på din tik, och stå och nosa länge där hon har kissat.

Efter 3-4 veckor kan tiken plötsligt få ändrad aptit. Hon äter långsamt, lämnar kanske hälften, eller matvägrar helt och hållet. Har man en annars väldigt matglad hund, så kan detta kännas som ett ganska säkert tecken. Hunden kan även kräkas upp mat som hon väl fått i sig. Och ibland matvägrar hon när det erbjuds hundmat, men äter människomat med god aptit. Håller illamåendet i sig över flera dagar eller kanske till och med en vecka så får man kanske "lura" i henne maten genom att toppa den näringsriktiga hundmaten med lite frestande männsikomat.

Halvvägs in i dräktigheten kan man oftast se en så kallad dräktighetsflytning som ser ut som en genomskinlig seg flytning och som är luktfri. Detta är ett säkert tecken på dräktighet. Skendräktiga tikar får inte denna flytning.
Endel gör dock ett ultraljud vid den här tiden för att vara säkra på att tiken inte går tom. Det är jobbigt och påfrestande denna väntan innan man vet säkert att det är valpar i magen, så det är förståeligt att många gör ett ultraljud. Men oftast börjar det synas ändå cirka en vecka senare om man har is i magen. I vecka 6 har nog de flesta tikar en tydlig mage om det inte är fråga om en ensamvalp eller så....
 

Mot slutet är tiken riktigt tjock och ofta obekväm. När hon har gått 7 veckor ska hon inte förflyttas. Oftast vill hon inte gå så lång kissrunda och hon ligger mest och tar det lugnt. Maten har ökats på, men fördelas på fler portioner. 

Vecka 8 gör vi iordning valphagen och låter tiken flytta in i den så att det kommer kännas naturligt att det är där hon ska valpa. Vi ser också till att ha allt vi behöver inför själva valpningen och direkt efter.
Till valpningen är det till exempel hushållsvåg, papper och penna, veterinärens nummer, gamla men rena handdukar och trasor, termometer osv.
Till efter valpningen så är det värmelampa, mjölkersättning och massor av tidningar.

Vecka 9 är det mest väntan. Från och med då gäller det att hålla sig i närheten eftersom de kan komma tidigare. Men de kan också komma senare och göra väntan riktigt lång. En bra idé är att själv försöka vila så mycket som möjligt innan det är dags.
 

Valparna
Oftast börjar valpningen mitt i natten, med en förvarningen redan på morgonen innan av att tiken inte vill äta och springer mycket på toa under dagen. I denna rasen brukar valpningen gå bra utan assistans från uppfödaren, men man ska ändå sitta med och vara beredd att rycka in om det behövs. Det är väldigt spännande för varje valp som tittar ut vill jag lova!!! Vi väger och kollar kön, och antecknar om varje valp så att vi vet skillnad på dom.


Efteråt gäller det att ge mor och valpar lugn och ro att komma igång med diandet och vila. Rummet ska hålla ca 25 grader och inte vara för ljust. Vi har valphagen första tiden i vårt sovrum eftersom det är det lugnaste rummet i huset utan massa spring.

Den första tiden bor jag i valplådan känns det som. I alla fall är jag i sovrummet mest hela tiden. Man måste hålla koll att alla valparna får äta sig mätta, inte bara de största och starkaste. Och det måste man göra även på nattetid. Valparna äter minst var tredje timme i början. Ibland måste nån valp stödmatas med flaska.

När de inte äter så sover dom. Valparna föds blinda och döva. De kan kravla sig fram till mammas spenar med hjälp av luktsinnet. Mamman måste hjälpa dom att kissa och bajsa genom att slicka dom där bak. De föds faktiskt med lite päls, som succesivt faller av, men de håller främst värmen genom att ligga nära mamma eller syskonen.

Man måste också hålla noga koll på mamman den första tiden så att hon mår bra och inte visar tecken på ttill exempel eklampsi. Eklampsi är mycket allvarligt och kan bli livshotande. Man vill se att hon dricker och äter ordentligt och nyttigt, att hon går på toaletten som hon ska, och att hon inte får feber. 
 

Efter 3 veckor börjar det hända saker. Valparna börjar se höra och gå omkring. Man börjar ge första smakportionen på mat, och mamman börjar gå ifrån valparna lite korta stunder.

Förutom att lägga tid på valparna läggs nu mycket tid på valpköpare som skriver och ringer och har mycket frågor. Och det välkomnas så klart! Vi försöker boka in tider för besök och innan dess får de läsa om valparna på valpbloggen som jag försöker hålla uppdaterad. Där skriver jag om hur valparna växer och lägger upp foton. Jag har själv köpt valp och vet hur nyfiken man är på allt som händer och sker, och därför försöker jag verkligen vara noga med att skriva i Valpbloggen
 

Vid 5 veckor har måltider bytts ut mot annan mat än mammas mjölk, mamman är inte lika vaktig så vi har börjat kunna ta emot besökare.

Är det fint väder och rätt tid på året har vi börjat ta ut valparna. De får vänja sig vid att gå på olika underlag både ute och inne. De får träffa olika människor och vänja sig vid olika ljud och intryck. I början är det i små doser, men man ökar på allteftersom. 

Vid det här laget har de flyttat ut ur vårt sovrum och har sin valphage i köket, hemmets hjärta, där de får vara med i vår vardag.
 

Under den senare delen av tiden hos oss är det mycket jobb. Allt ska hållas rent, så tidningspapper byts ut flera gånger om dagen, och valparna måste också hållas rena så då blir det bad! Klor klipps vid behov från det att de föds, men det tar lite längre tid när de blir större. Ögon, öron, mun och ja hela valpen helt enkelt ses över dagligen. De ska alla ha egentid med oss människor där de får vänja sig vid att ligga i knät och att hanteras.

Dessutom ska de vänja sig vid halsband, och sedan vid koppel, och även vid att ha på sig kläder. Vi vänjer de även vid bilbur och att åka bil. Och inne har de en bur utan lucka som de brukar lägga sig i, vilket underlättar för framtiden.
Och de ska se och uppleva saker i den mån som en liten valp orkar.


Avmaskning har skett regelbundet varannan vecka sedan valparna är 2 veckor. Och veterinärstid bokas för vaccination och besiktning. Förhoppningsvis har man funnit riktigt bra hem som väntar på alla valparna!
 

Vid 8-10 veckor flyttar valparna hemifrån. Vissa blir kvar i Sverige, och vissa flyttar utomlands. Oavsett ska kontrakt skrivas i enlighet med SKK regler och bestämmelser, och skatt ska betalas in på försäljningarna.

Valpköpare ska ha ordentlig information om hur valpen ska tas om hand, och vi finns alltid här för våra valpköpare när de har frågor. I början kan det vara många frågor, men med tiden ebbar de ut allteftersom valpköparen lär känna sin hund och blir trygg i sitt hundägande. 

Ibland gråter man en skvätt kan jag helt ärligt erkänna när de nya ägarna glada i hågen tar sin valp och går. Det känns i hjärtat gör det. Men man är ju så glad samtidigt att de har hittat ett bra hem där de förhoppningsvis kommer sprida glädje i många år framöver!

Efter valparna flyttat håller vi kontakten och gläds över att fortsätta få bilder på valpar som lämnat oss och se hur de har vuxit, utvecklat en personlighet, och hur fina dom har blivit!! Framförallt blir vi glada över att se glada hundägare till våra valpar =D

Som uppfödare får man vara beredd på att valpar kan komma tillbaka pga av att köparen känner av allergi tex. Eller så kanske en valp blir kvar längre än 8-10 veckor därför att man inte hittat en lämplig ny ägare. Så det är också sånt man måste ta med i beräkningen som uppfödare. Men allt som allt så är det verkligen roligt, intressant och ger oss mycket glädje!

När alla valpar är sålda ska kullen registreras i SKK och stamtavlor ska beställas. Det innebär i en hel del pappersarbete, tid och pengar. Men när alla valpköpare har fått sina stamtavlor kan man börja pusta ut...

Sen börjar det om med en ny kull som kanske varit planerad sedan en länge... :-)