Valpmanual

Innan valpen kommer hem - valpsäkra hemmet

 Man kan börja med att välja en plats i huset att ha en tidningshörna eller en puppy pad. Jag rekommenderar puppy pads eftersom tidningarnas trycksvärta kan ge valparna utslag. Men du kan också hoppa över det steget helt. Ibland slutar det bara med att valpen leker med padsen och river sönder dom. Men om det är mitt i smällkalla vintern kan det ändå va en bra idé att ha en sån hörna i början. 

Dessutom tar man självklart ut valpen så fort den har ätit och när de vaknar. Efter en stunds lek och bus brukar det också behövas. Målet  är ju ändå att den ska gå på toa ute. Och är man uppmärksam kan man se på valpen när den är nödig. Då börjar de gå runt och leta efter en undanskymd plats. Är valpen bajsnödig ser man att det putar i bak också. Var också lyhörd för om valpen piper.

Gör de ifrån sig där de ska, alltså ute eller på padsen, så ger man beröm och godis. Inte medan valpen kissar eller bajsar, för då kan den helt komma av sig, men direkt när valpen är klar. Väntar du för länge kopplar valpen inte ihop att den kissat med berömmet. Så gör dig beredd med godisbiten så att du snabbt kan ge det så fort valpen är färdig. Ett bra tips är att alltid ta valpen till samma ställe för att gå på toa. Då brukar det gå lättare.

Och inne då, var ska man lägga padsen? 
När vi har kört med pads har vi tagit bort valphagen och istället flyttat ut padsen till trapphuset för att det är "på vägen" till dörren ut till tomten. Nästa steg, när de är gamla nog att gå i trappor, blir att lägga padsen nedanför trappan nära ytterdörren. Så lägg padsen på ett sånt sätt att ni successivt jobbar er mot ytterdörren.

När det händer en olycka då? 
Ser du när det händer säger du "nej" och lyfter bort valpen till padsen. Men gör det inte argt så du skräms. Det kan bara göra rumsrenhetsträningen svårare om det kopplas ihop med en läskig och arg matte/husse. Ett lugnt och bestämt "nej" ihop med en förflyttning till padsen räcker. Kommer det några droppar kiss på padsen då så är det på med berömmet, och godis om du har det till hands. Annars får du ta till extra klappar och pussar.

Känslan du vill förmedla ska vara tydlig och okomplicerad:
Kissar jag ute/på padsen blir min människa sååå glad och rolig och jag får godis och allt känns så positivt och kul. Kissa ute/på padsen vill jag göra mera! Wiihoo! :-D

Händer olyckan när du inte ser, så är det bara att bita ihop och städa bort det. Valpen lär sig absolut ingenting om du "nejar" den i det här läget. Finns inte en chans att den fattar att du är upprörd för att den gjort fel på nåt sätt hur mycket du än visar valpen pölen/högen du hittat. Vad du istället lär valpen är att du blir arg av pölar/högar, punkt slut. Har inget med själva valpens tidigare handling (att den bajsade bakom soffan) att göra. Och den kommer inte dra slutsatsen att "nästa gång ska jag gå ute eller på puppy pads". En hund förstår inte handling och verkan som vi gör. Du kan inte visa på konsekvensen av hundens handlande om du inte gör det när det händer. 
Så... städa upp och torka efter med lite diskmedel. Du vill få bort lukten så inte valpen tänker att "det här är mitt toa-ställe". Men gör inte rent med något som luktar allt för starkt, för det kan istället locka dit valpen att gå på toa där.

Händer det mycket olyckor kanske du behöver vara mer uppmärksam eller ta ut valpen oftare. Ha koll på klockan så att det inte går för lång tid emellan. Stanna ute lite längre så att valpen verkligen får tömma blåsa/tarm ordentligt. När de blir vuxna bajsar de förmodligen bara två gånger om dagen. Men nu bajsar de lika ofta som de kissar. Alltså stup i kvarten. Så man får inte vara för snabb att gå in.

En tanke när det gäller beröm; för att det ska bli tydligt för din lilla vovve, säg nej med en mer bestämt mörkare röst. Och berömmet ger du med en gullig ljusare röst, typ som man pratar till en bebis. Valpen förstår ju faktiskt inte orden du säger. (Det gör bara hundar på film, tyvärr). Men, valpen förstår känslan du förmedlar, positiv eller negativ. Positiv = Det här blir min människa glad av. Negativ = Det här tycker inte min människa om. 

Detta kan du förmedla med ditt tonläge. Men du vill ju inte skrämma valpen, bara förmedla att det här vill du inte. Precis som du skulle säga nej till något du absolut inte vill till en annan vuxen, du skulle förhoppningvis inte ställa dig och skrika på personen. Och som sagt, skrämmer du valpen i samband med rumsrenhetsträning kan det göra det svårare. Valpen kan bli nervös och i själva verket börja kissa ännu mer inne...

Och kom ihåg, att det tar mellan ett halvår till ett år för en hund att mogna fysiskt så att hunden har full kontroll över blåsa och tarm. I samband med könsmognaden säger dessutom instinkten till dom att markera, alltså att kissa en liten skvätt för andra hundar att läsa information ifrån när de nosar på kisset sen. Hanar gör det på alla nya ställen så brudarna vet att dom finns, och tikarna i samband med löp så alla snygga killar vet att nu börjar det bli dags att leta upp henne för en dejt! Och då måste man lära hunden att man bara markerar ute (även om vår upplevelse är att de flesta tikar fattar det från början). Eller så kastrerar man innan valpen blir könsmogen så börjar de aldrig med sånt.

Så ha tålamod, och bli inte förskräckt om valpen när du anser den vara rumsren helt plötsligt kissar inne när det är snöstorm ute, eller för att den blir skrämd av något, eller kanske kissar några droppar bara för att den blev så hysteriskt glad av att se dig efter att du varit bortrest. Sånt mognar bort. So don't worry! Be happy! ;-P
 

Socialisering = Valpens sociala inlärningsförmåga är på topp runt ungefär 6-12 veckors ålder. Hjärnan är i mycket snabb utveckling och upplevelser blir bestående minnesbilder. Valparna är positiva, nyfikna och börjar leka. Nu är positiv kontakt med andra hundar och människor mycket viktig. Under denna period läggs grunden till hur valpen, och senare den vuxna hunden, kommer att umgås och fungera socialt med människor, hundar och andra djur. Om socialiseringen uteblir, är otillräcklig eller görs felaktigt kan det leda till att hunden senare i livet utvecklar rädslor gentemot till exempel människor eller andra hundar.

Miljöträning = Exponering av olika miljöer, underlag, synintryck och lukter. Om miljöträningen uteblir, är otillräcklig eller görs felaktigt kan det leda till att hunden senare i livet utvecklar rädslor eller lätt blir stressad i nya miljöer.

Varför är det viktigt med miljöträning och socialisering? Om valpen redan i tidig ålder får miljötränas och socialiseras så minskar riskerna för att den som vuxen senare ska bli rädd/stressad/aggressiv mm när den ska göra något. Börja därför träna din valp, både socialträning och miljöträning, så fort den har funnit sig tillrätta i sitt nya hem. Endel valpar kan vara väldigt blyga. MEN - du får absolut inte tycka synd om valpen och ömka den för då kommer den troligtvis bli ännu mer rädd. Utan du ska som flockledare vara trygg och stödjande för valpen. Du ska tydligt visa för valpen att den inte behöver vara rädd. Men du får aldrig tvinga den in i en besvärlig situation. Du MÅSTE ha tålamod. Låt det ta sin tid! 

Socialt - andra hundar (och djur)
Förr fick man rådet att vänta med att låta valpen träffa andra hundar tills den hade fått alla vaccinationer, men då riskerar man att missa den värdefulla socialiseringsperioden, som är så kort. Numera är många beredda att ta den lilla risken, om de känner den andra hunden väl och vet att den är frisk och vaccinerad. Hitta några vuxna, friska, lugna, kloka och snälla hundar bland vänner och bekanta och låt dem hjälpa till att uppfostra och socialisera din valp. Men ta inga risker genom att låta din valp få hälsa på en främmande hund som du inte känner och/eller som inte verkar vänlig.
Detsamma gäller ju snälla katter, och andra husdjur. Lämna inte valpen själv med andra djur utan håll uppsikt! Det finns faktiskt många djur att socialisera den med. Tex ankorna i parken, hästar, kor, får mm. Valpen behöver inte alltid fram och hälsa på alla djur utan det viktigaste är att den lär sig att ta det lugnt med andra djur. Tex ska ni hälsa på hästar i en hästhage så kan ni bara sätta er några meter ifrån och titta på hästarna samtidigt som du berömmer valpen med godis tex om den håller sig lugn. Eller så kan du själv gå fram och ge hästarna godis så att valpen ser att hästar är ingen fara. 

Socialt - människor
Valpen behöver även träffa olika sorters människor, allt från barn till gamla. Tänk på att en rollator faktiskt kan skrämma en valp om den aldrig vant sig vid en. Men låt den träffa lugna människor, speciellt lugna barn. 
Sen är det så här att man aldrig bör tvinga en valp att hälsa, vissa kanske är totalt ointresserade av människor. Lär den bara att respektera alla människor och aldrig utveckla aggressivitet och det räcker nog bara genom att den är med dig när du själv pratar med någon. Valpen behöver inte tvunget bli klappad och gullad med.

Miljö - platser
Försök se till så att valpen får uppleva massa olika platser såsom gator, gränder, torg, busshållsplatser, caféer mm. Ja det finns massor. Man kanske tänker att "Jag har ju bil så någon buss behöver vi inte åka med valpen", men man vet aldrig om det någon gång kommer behövas i framtiden. Så att låta valpen upptäcka så många olika saker som möjligt är bara bra, det är en nyttig erfarenhet. Prova även andra transportmedel såsom bil, taxi, tåg, tunnelbana, spårvagn. Börja med korta stunder och utöka sen tiden allteftersom. 

Miljö - underlag
Tänk också på att olika platser har olika underlag, såsom asfalt, grusvägar, kullersten, galler, blanka golv mm. Det kan vara obehagligt för valpen med vissa underlag, kanske halt och svårt att gå på, så träna mycket på även detta. 
Och nu kommer vi in på det här med transportmedel. Som jag tidigare nämnt lite ang. bussåkning så är det alltid en nyttig erfarenhet för valpen.
Hiss och rulltrappor
Även hiss och rulltrappor bör man testa med den lilla valpen. Tex om du befinner dig på ett affärscentrum, på en tågcentral eller i tunnelbanan. Tänk på att ALLTID bära valpen i rulltrappan, för annars finns det risk för att den fastnar och skadar sig oerhört mycket!! 

Slutligen ett bra tips
Fikaträna ute och ofta! Ta med egen fika till dig, och nåt gott till valpen som tex grisöra, märgben eller annat tuggben. Varför det? Jo, det finns flera fördelar (förutom att det är gott och mysigt). Miljöträning och socialträning kommer naturligt genom platsen du väljer att fika på, och dessutom får du in passivitetsträning då valpen stannarpå plats och betraktar världen runtomkring. Och eftersom du har med en nåt gott till valpen och har en mysig stund tillsammans så stärker du bandet och gemenskapen till din valp. Du kan börja med att fika hemma på tomten eller i parken. Sedan gör ni olika utflykter med allt mer liv och rörelse omkring, till bryggan, tunnelbanan, busstationen eller tågstationen, inne i centrum och till slut mitt i en storstad. 
 

Okej, förutom halsband och koppel, behöver du lite godis och mycket tålamod. Det här tar lite tid. Men det är lugnt för ni har tid. Valparna är alldeles för unga för att motioneras och ta några långa promenader. Det rör sig om micro-promenader i första början. Valparna är fortfarande mycket små med växande skelett, leder och muskler. De behöver ännu bäras upp och nerför trappor och lyftas upp och ner ur soffan osv, för att inte skada leder. Så ni har tid som sagt. Men hur gör man nu då?

1. Vänj valpen vid halsbandet. 
Valpen kan ha på det även inomhus. Det är något de även tränat på hemma hos oss.

2. Vänj valpen vid att sätta av och på kopplet.
Säg "koppel PÅ", och "koppel AV" när du sätter av och på kopplet. Ge godis när du sätter av och på. Detta kan du göra även inomhus, då och då.

3. Vänj valpen vid själva kopplet.
Använd ett koppel som inte är tungt, utan ett lätt tygkoppel för valpar eller katter. Låt valpen gå på upptäcktsfärd, kanske leta utplacerade korvbitar, i ett par minuter med kopplet släpandes efter sig. Kan göras både inne och ute när ni är på en säker plats.  

4. Vänj valpen vid att gå med kopplet.
Detta kan övas både ute och inne. Du och valpen ska bara röra er framåt om kopplet är slakt. Du ska inte dra i kopplet, och valpen ska inte dra i kopplet. Drar valpen i kopplet stannar du. Så fort kopplet är slakt går du. Ja, jag vet, man kan bli vansinnig på att stanna efter varje steg, och folk stirrar väl på en och tror att man är knäpp. (Därför kan det va bra att träna inne eller på tomten). Men det lönar sig! Är du konsekvent med detta får du en hund som inte drar i kopplet när den är vuxen.

Var redo med godis för att belöna valpen när den går i slakt koppel.

Många valpar tycker det känns obehagligt att gå bort från hemmet och går bättre i kopplet när de har hemmet inom synhåll och går i riktning mot det. Det är en naturlig instinkt eftersom de egentligen är för små att gå långt från lyan. Märker du av detta med din valp så jobba med denna instinkt istället för mot den. Bär valpen till toastället (som inte bör vara mer än några minuter bort), och låt valpen skrutta runt där med kopplet i släp. 

Koppelträna sen på vägen tillbaka. Eller gå helt enkelt i början enbart med hemmet inom synhåll utan att gå rakt bort från hemmet. Jobba dig sedan successivt längre hemifrån. Det kommer släppa när valpen blir äldre, och också i och med att valpen känner dig bättre och vet att den är säker bara du är med helt enkelt.

Öva varje dag, men inte mer än 5-10 minuter om dagen. 

5. Rätt träningssituation. 
Har du bråttom - bär valpen. Ta dig tid till detta. Var själv redo mentalt. Träna inte när du är stressad, trött och irriterad, då är det bättre att du bara bär valpen till toastället och bär tillbaks. Valpen kommer inte tycka koppelträning är trevligt om du inte tycker det är det. Det ska vara en positiv grej, så du måste ha en positiv inställning och visa valpen med hela din uppsyn att det här är roligt! (Vilket funkar bäst om det kommer från hjärtat). Och ha inte för höga förväntningar. Det är småttingar ni håller på med. Så prata och var glad när du går med valpen.

Tänk på:

  • Koppla inte loss valpen om du inte är på en super säker plats. Släpar kopplet efter kan du lättare stoppa valpen vid fara genom att trampa på kopplet. Mycket lättare än att försöka fånga in en skenande valp.
  • Kontrollera att halsbandet sitter rätt och inte skaver. Kan du få in två fingrar (kvinnofingrar) mellan halsen och halsbandet är det lagom.
  • Se till att valpen har rätt kläder. Undvik i möjligaste mån att koppelträna när det är kallt och regningt. Träna inne då istället. Kontrollera att kläder inte skaver.
  • Ömka inte valpen om den blir rädd för något på promenaden. Var oberörd och fortsätt prata glatt när bilen åker förbi. Gå fram till det läskiga lövet och visa att det var ju inte farligt alls, utan rentav kul att leka med.
  • Gå valpkurs! Då kan den som leder kursen se vilken specifik hjälp du och din valp behöver för att gå bra i koppel på promenaden. Du kan redan nu kolla upp vilka kurser som börjar efter att din valp fått sin 12 veckors-vaccination.

Här är en liten fil med mer tips. Lycka till! ;-)

 En fullvuxen AHT behöver minst cirka 30 minuters motion dagligen, men gärna mycket mer, det är individuellt hur mycket mera. Motionsstunderna stärker faktiskt också banden mellan människa och hund, så det handlar inte bara om att göra av med enregi. 
Ta med lite hundgodis och passa på att göra lite olika övningar i olika miljöer, så sitter kunskaperna bättre också.
Finns det dessutom en tomt att busa runt på är det toppen! Har du plats kan du sätta upp en liten agilitybana. Undvik dock kasta boll/pinne lekar som kan göra hunden ännu mer hyper.

 

Många av oss som har en AHT har även något annat på A, nämligen Allergi. Jättetrist! Jag vet. 
I vår familj har vi allergi mot pälsdjur, pollen, och en del annat också. Allergin yttrar sig i form av astma, snuva, kliande ögon, och kliande utslag.

Lyckan var stor när vi äntligen träffade på en hundras som vi faktiskt kunde ha utan att bli sjuka! Nu är det faktiskt inte så att alla tål AHT till 100 %. Själv reagerar jag lite på valparna, bland annat i form av astma. För mig funkar det däremot bra när de blir vuxna. Och det vet jag fler med samma erfarenhet. 

Men vad är man allergisk mot? Valpen är ju hårlös! Majoriteten är i själva verket allergisk mot mjället, urinen och saliven. Det positiva är att det finns saker man kan göra för att förebygga eller lindra allergiska reaktioner på detta, förutom dina allergimediciner. Jag tänkte nu dela med mig av lite tips på sådant som jag provat själv, eller som jag fått höra har funkat för andra. Så här är saker du kan testa:

  • Håll hunden ren. Bada hunden en gång i veckan. Däremellan kan du duscha av din hund vid behov men utan att använda schampo om det inte är nödvändigt. Att bada och schamponera oftare än så torkar ut huden. 
  • Tvätta filtar och hundkläder ofta. Vi byter valparnas tyger varje dag. Har man egen tvättmaskin är det lätt att tvätta dagligen, bara man har några filtar och tröjor att byta med. Är man hänvisad till tvättstuga kan man ändå ha som mål att byta så ofta som möjligt.
  • Tvätta händerna ofta. Håller du på med hunden och sen tar i ögonen så lär det klia. Undvik detta genom att tvätta händerna när du hållt på med din hund. Eftersom man är allergisk mot urinen, tvätta noga när du torkat upp en pöl. Allra bäst är om en snäll familjemedlem utan allergi städar upp efter valpens olyckor. Har du astma rekommenderar jag att du städar upp med en våtmopp med långt mopp skaft, så slipper du böja dig över urinen och andas in det i lungorna. Byt vatten i skurhinken regelbundet, och håll den utom räckhåll för nyfikna valpar som kan trilla ner i skurhinken och drunkna.
  • Byt puppy pads direkt när valpen kissat. 
  • Tänk på luften inne. Många astmatiker har stor nytta av en luftrenare. Kan man inte skaffa en sådan så försök i alla fall vädra ofta.
  • Sov inte med valpen. Försök motstå frestelsen att ha valpen i sängen. Allra bäst är om valpen kan sova i ett annat rum tillsammans med en annan vovve. Men går inte det, så försök ha så stort avstånd som möjligt mellan valpens sovplats och din.
  • Se över annat runt omkring som ger allergi. Jag till exempel får astma av olika kemikalier. En sak som jag märkt att jag reagerar på är trycksvärtan från tidningarna. Då kan man tänka på att använda Puppy Pads istället. Andra har reagerat på torrfodret, då kan det vara bättre att hålla sig till burkmat eller BARF.
  • Fila klorna efter klippning. Jag får utslag med klåda på händerna när jag blir riven av nyklippta vassa klor. Då kan man tänka på att låta någon annan klippa och sedan även fila litegrann på klorna när man klippt så att de inte är så vassa. Eller helt enkelt bara fila.
Tillåt inget bitande. För en annan sak som kan ge utslag med klåda är när valpen biter så att det går lite hål och det kommer saliv in i huden.  Ja, valptänder är vassa! Och visst, man kan tänka att man kan härda ut tills de börjar tappa de sylvassa gaddarna vid 3 månaders ålder. Men det tar ändå några månader innan alla tänderna är utbytta, och dessutom borde ingen valp bitas. Så jag skulle istället säga ett bestämt "nej" till valpen när den bits. Och det gör jag också! Det går till så här: Nia biter i min hand. Jag puffar till henne lite samtidigt som jag säger "NEJ". Hon släpper och tittar förvånat på mig och får massa beröm. Sen biter hon igen, med samma procedur som respons. Hon provar en tredje gång lite lösare och försiktigare med samma respons. Då lägger hon sig till rätta eller springer vidare för att sysselsätta sig med något annat. Lägger hon sig till rätta klappar jag henne och berömmer. Och så har det funkat med alla våra hundar när de var små och bet.

Så, det var lite tips från oss :-)
 

Torrfoder, burkmat, eller färskfoder (tex Barf), vilket är bäst? 
Det absolut viktigaste att komma ihåg oavsett vilket foder man väljer är att under den korta men mycket intensiva tiden som valpen växer så är det viktigt att valpen får ett foder som är av hög kvalitet och speciellt sammansatt just för valpar. Att snåla på valpens mat kan straffa sig senare i veterinärkostnader!

Vår erfarenhet är också att hundar mår bättre om man inte ger exakt samma märke och smak på mat varje måltid. Då blir de mer matglada och mindre känsliga för foderbyten. Så det går bra att variera fodret vid de olika måltiderna bara det uppfyller ovanstående kriterier - att det är ett valpfoder och av hög kvalitet - VARJE MÅLTID.

Att få slicka tallrikar och äta en och annan matrest skadar ju inte såvida matresterna inte består av tillagade fläsk-fågel-eller fiskben. Undvik också lök, vitlök och choklad. Men att få slicka tallrikar får inte ersätta valpens måltider lika lite som belöningsgodis får göra det! Tänk också på att inte mata valpen direkt från köksbordet när ni sitter och äter om ni inte vill ha en jobbig hund som tigger. Lär din hund att den äter på sina tider och sin plats, och du på dina.

En annan sak vi lagt märke till är att en AHT som regel behöver lite mer mat än vad som står angivet på förpackningarna i förhållande till valpens vikt/ålder. De har helt enkelt lite högre förbränning än ”standardvalpar”. En AHT kan av samma skäl ibland behöva äta valpfoder längre än vad som är brukligt. Är ni osäkra på om er hund är för rund eller tunn så kan ni skicka bild på hunden till oss så kan vi hjälpa er.

Det är bra för hundar att få tugga på märgben, det är både nyttigt och en bra sysselsättning så de gör av med lite energi och inte äter upp mattes och husses skor och möbler. Men man kan pilla ut endel av själva märgen och spara till senare så att de inte får i sig allt på en gång, för då blir de lösa i magen!

 

Ingen pälsvård behövs ju uppenbarligen, men ett bad varje vecka. Duscha av hunden om den svettats mycket för att undvika acne, och eventuella allergibesvär för egen del. Men när det gäller huden måste man också tänka på att undvika allergi för hundens del.

Människans överhud består av 10-15 olika lager och förnyas med ca 28 dagars intervall medan hundens hud består av 3-5 lager och förnyas med 14-21 dagars intervall. Så till skillnad från människan som i huvudsak tar in allergener via inandning eller mat så absorberar hunden i huvudsak allergener via huden. Söker man likheter med människan så liknar hunden mest små barn som har tunnare hud än vuxna. Det här innebär att hundar är mer utsatta för hudproblem jämfört med människan – och nakna hundar mer än pälsade hundar då de inte har någon päls som skyddar mot allergener samt uttorkning av huden.

När vi badar våra hundar smörjer vi först in dom med olivolja och masserar lite. Det löser upp smuts, återfuktar, och påskyndar även läkning av små eventuella rispor i huden från att ha busat med en kompis eller sprungit i snår. När de stått 5-10 min med olivoljan tvättar vi bort det med ett milt valpschampo, även på våra vuxna, och torkar sen torr med en handuk. Detta gör vi en gång i veckan och då har dom problemfri sammetslen hud.

Den opigmenterade huden (där hunden är vit) måste skyddas mot för mycket solexponering, antingen med solskyddsfaktor, eller ett hundlinne.  Och på vintern behöver AHTs kläder, till exempel en vinteroverall.  Bor man där det blir mycket kalla vintrar får man även införskaffa skor, svansskydd och mössa för att inte förfrysa öron och svanstippar.  

Klorna ska klippas varje vecka, och helst filas så att dom inte får skavsår av sina vassa klor. 

Tänderna måste också skötas. Tandborstning minst en gång i veckan, och massor med tuggben! 
 

När valpen blir 3-4 månader börjar den byta tänder och gör så under några månader framåt. De två nedre framtänderna brukar lossna först, och sen de två övre framtänderna. Hörntänder och kindtänderna märker man ju av mer, eftersom de brukar spotta ut dom på golvet. Ibland lossnar de i samband med att de tuggar på ett tuggben eller leker dragkamp, och då kan det blöda lite, men det är absolut inget farligt. Det är som när barna blöder lite när de tappar en tand, det slutar snabbt av sig själv.
Ibland börjar öron som redan rest sig sloka igen under tandlossningen, men det är ingen fara, de reser sig igen sen.
Efter tänderna är utbytta brukar man märka att valpen slutar tugga så väldigt på allting…

 

American Hairless Terrier är en intelligent hund som blir uttråkad och rastlös om den inte får mental stimulans. Därför tycker den att det är roligt med lydnads träning, lära sig "cirkus-tricks", och att spåra och lösa problem. Det här är också ett bra sätt för din hund att göra av med energi på vintern när långa promenader ute inte är lika uppskattade av en AHT.

Det är alltså  en intelligent ras som har lätt för att lära och tycker att det är mycket roligt. Dom tycker också om agility och liknande aktiviteter, och flera AHTs är mycket duktiga på agility. En hel del, inte alla, men många AHTs har en utpräglad jaktinstinkt, men dom lämpar sig knappast för jakt på grund av det känsliga skinnet som lätt får sår och rispor. Däremot kan man gärna låta dom spåra och använda nosen!
Utställning och utställningsträning är också en bra sysselsättning ;)

 

I bilen ska hunden sitta säkert, i en särskild bilbur eller fastspänd med hundsäkerhetsbälte som går att köpa i djurbutiken. Ha inte din hund lös i bilen! Tänk på att en AHT på 6 kg väger 240 kg vid en krock på 50 km/tim, och 768 kg vi en krock på 90 km/tim.

Fordonet ska vara lämpligt för att transportera hundar i och hunden får inte lida under resan eller fara illa på något sätt. Det innebär också att det inte får vara för varmt eller för kallt i bilen för hunden.
Vintertid gäller att hunden inte får bli kall om bilen står stilla en längre stund. Ett hundtäcke och ett värmande underlag för hunden att ligga på är bra att ha vid bilresa vintertid.
När det är varmt är det viktigt att förstå att hundar inte svettas på samma sätt som vi människor och blir lätt överhettade. Även om det är tidigt på dagen, molnigt ute och temperaturen aldrig stiger över 25 grader kan det snabbt bli mycket varmt i bilen. Se tabellen nedan:

Detta gäller:

  • Hunden får inte förvaras permanent i ett fordon och högst 3 timmar enligt huvudregeln.
  • Du får inte lämna hunden utan tillsyn i fordonet om det är möjligt att temperaturen går över +25°C eller under -5°C.
  • Under transporten ska hunden rastas och få vatten minst var sjätte timme. Den ska få foder med högst 24 timmars intervall.
  • En tik som löper ska transporteras åtskild från hanhundar.

Undantag
Du får transportera ett sjukt eller skadat djur till veterinär om transporten är brådskande även om du inte uppfyller kraven. Men det får inte finnas någon risk för att djuret kan lida av transporten. Om du är tveksam till om det är lämpligt att transportera djuret är det bäst om du kontaktar en veterinär.
 

Det kan du börja med direkt. Men var noga med att inte gå för fort fram. Börja med pyttestunder - en minut och sen tillbaka. Så att det helt enkelt blir vardag att matte försvinner ibland, OCH att matte verkar inte tycka att det är nåt konstigt.

Låt valpen vara bakom en stängd innerdörr från början, gå utanför ytterdörren sen, lämna sekund för sekund allt längre tid. Håll hela tiden koll på hundens status så det inte blir för mkt stress, för då blir det till att backa i träningen. 

Så lämna valpen kortare stunder, till exempel gå ut med soporna, hämta posten, eller gå på toaletten utan att valpen får följa med, och utöka successivt. Man kan också lära den att vara bakom ett galler så den är i ett annat rum, men samtidigt ser dig. 

Kom inte springandes så fort valpen piper. Då lär du valpen att de är så man får sin människa att komma tillbaka på ett effektivt sätt, så varför sluta pipa och gnälla och yla?! Ha is i magen och lyssna efter att valpen lugnar ner sig och blir tyst. Eller så går du tillbaka fast den piper, men håll dig lugn och uppför dig helt naturligt utan att ”ömka” valpen.

Tänk på din egen andning, rösten och ditt eget kroppsspråk när du lämnar OCH när du kommer tillbaka. Intala dig själv att hunden inte behöver tröstas och att ensamheten verkligen inte är nåt speciellt. Ofta läser våra hundar i vårt kroppsspråk och på vår andning att det är "livsfarligt" att bli lämnade. "Ja, det MÅSTE ju vara farligt, så konstig blick som matte får och hur stelt hon rör sig.....dessutom verkar hon behöva tröst själv eftersom hon slänger sig på mig och jagar upp sig när vi ses igen”. Självklart ska du få hälsa ordentligt på din hund när du kommer tillbaka, men håll lite koll på hur uppjagad hunden blir. Så tänk på hur du klappar och hälsar. Använd dig av lugna, långsamma händer. 

Ett knep är att varje gång du går ut - ge valpen en riktigt populär godis det sista du gör. Då blir det själva lämnandet som blir associerat med nåt gott och trevligt. Nästan lite överraskande trevligt. När du kommer in igen så låtsas som ingenting, egentligen. Inte direkt ignorera, men gör i alla fall ingen stor affär av att du är tillbaka.

Lämnar man en hund en längre stund kan det vara bra att begränsa utrymmet för hunden, tex till köket, och ge den vatten, mat, en bädd och hundben och annat att sysselsätta sig med. Att begränsa så man bara har hunden i köket eller hallen kan ge ett större lugn då hunden inte behöver vakta så stort utrymme. Dessutom har hon/han inte utrymme att börja springa, vilket ökar stressen enormt. Men stäng inte för galler eller grindar precis innan du ska gå, utan förbered avgränsningen 15-30 minuter innan och sätt dig sedan lugnt och ta en kopp kaffe i soffan. Varför? Jo, annars sammankopplar hunden snabbt stängandet av grindar till att du ska gå och hinner kanske jaga upp sig. 

Endel hundar känner sig också lite lugnare om radion står på lite tyst. 

Se också till att hunden är rastad innan du går hemifrån. Helst i god tid så att hunden har fått varva ner efter promenaden. För många hundar ökar stressnivåerna av intrycken på promenaden, så den kan behöva lite tid att varva ner igen. Kanske räcker det med en kisspaus ute på gården innan man går om man har en valp som fortfarande måste rastas ofta.

Det är också viktigt att vara medveten om att i Sverige är det inte lagligt att lämna hunden ensam mer än 6 timmar i ett sträck, även fast den är vuxen. Och det är faktiskt inte alla hundar som klarar så länge. Man måste vara lyhörd för den egna hunden. Men en hund som lär sig vara ensam hemma mår faktiskt bra av det eftersom de då oftast passar på att sova ordentligt. Vilket kan vara skönt för en vovve som har en eller flera två-beningar att hålla koll på resten av tiden!
 

Jag känner att Fredrik Steen redan har svarat så utomordentligt bra på denna fråga i sin Valpskola på Agrias hemsida. Han tar upp frågan i DEL 3 av Valpskolan, och här har ni den:

Fredrik Steens valpskola: Valpar som bits 
DEL 3. När en valp börjar känna sig hemma i sin nya bostad börjar den också att hitta på "bus". Det är fullkomligt naturligt och är egentligen inte bus, det är valpens sätt att utveckla sig och att utforska sin omgivning. Att en valp hittar på bus är mer ett friskhetstecken än något annat.

Detta busande eller utforskande för valpen handlar mycket om att använda sina käkar och tänder. Det kan innebära att dyra skor gnags sönder, att hushållspappersrullen dras ut i hela bostaden, att köksluckorna eller stolsbenen gnags sönder, att kläder som valpen kommer åt blir kampleksaker, att barnens leksaker blir hundens leksaker och mycket annat.
Dessutom är det inte alls ovanligt att familjens ben och händer blir föremål som valpen gärna vill bita i. Att valpen faktiskt biter i personer är något som oroar många hundägare. Många undrar om detta är sunt av en valp att göra, samt om detta innebär att valpen med tiden kommer att bli en hund som biter människor?Svaret på dessa två vanliga frågor blir – ja och nej!

Normalt att din valp bits
Det är sunt och naturligt att en valp gör så, din valp kommer inte att bita människor som vuxen hund. Att den bits på detta sätt kommer till och med att med största sannolikhet försvinna helt utav sig självt när valpen bytt sina tänder, utan att du egentligen måste göra något.
Valpar kommer att sluta med tiden, även om jag senare i texten ska beskriva hur du kan göra för att få valpen att sluta fortare. Däremot om din valp biter sönder saker, så tycker jag det är något du ska ta tag i så fort som möjligt. Att bita på saker är nämligen även något den vuxna hunden kan fortsätta med om man har otur.

Till att börja med anser jag att man ska iordningställa hemmet innan man tar hem en valp. Under en period så får man leva med att ha alla skor undanplockade så att valpen inte kommer åt dem. Man får vara noga med att det inte ligga saker överallt som är lättåtkomligt för valpen. Bara det att man begränsar valpens möjlighet till att gnaga och bita på saker hjälper till väsentligt.

När sedan valpen biter på ett stolsben eller på något annat, måste man tala om för valpen att detta inte är okej. Man måste helt enkelt lära valpen vad som gäller. Det är ganska enkelt men det krävs garanterat att man påminner valpen ett par gånger.


Säg nej!
Om valpen exempelvis ligger och biter på ett stolsben så går du fram till valpen med bestämda steg och tar tag i valpen där du kommer åt, var någonstans är faktiskt inte så viktigt. Samtidigt som du bestämt tar tag i valpen säger du – Nej! Med en bestämd röst. Valpen kommer då att sluta med det den gör vilket du berömmer och ger den ett alternativ att bita i. Detta alternativ ska vara en leksak som valpen får lov att bita i, kanske en kampleksak eller något annat roligt.

Jag tycker det är viktigt att du ger valpen ett alternativ, dels så lär sig valpen fortare, dels så behöver valpen gnaga på något på grund av kli i tänderna samt av behov att stimuleras. Snart har valpen lärt sig vad som är okej att bita i eller inte.

Att valpen biter på människor växer som sagt bort med tiden, men det kan trots allt vara jobbigt och göra riktigt ont. När det gäller att lösa detta problem så handlar det bara om att avleda, ge valpen något annat att göra. För att lösa detta är det bara din fantasi som sätter gränser. Det kan handla om att ge hunden en leksak istället eller att slänga ett par godisar på golvet som hunden riktar sin uppmärksamhet på.

Skulle inte det hjälpa så kan du även här ta tag i valpen och på så sätt visa valpen att du inte gillar detta, men det bästa är att avleda. Och som jag sa tidigare – det växer bort! Det är inget du behöver oroa dig för.

Vill ni läsa mer av Fredrik Steens Valpskola på Agria är webbadressen: 
http://www.agria.se/hund/artiklar/valp/fredriks-valpskola/
 

Runt den ålder när hunden blir könsmogen (6-9 mån i vår ras) och om det hade varit en vilt levande hundflock, så börjar det bli dags att öva för avfärd. Att helt enkelt lämna familjen och starta en ny flock. Då måste man ju kunna klara sig själv utan nån som försvarar en. Att kunna bli rädd för saker är livsviktigt, annars blir man kortvarig i skogen.
Därför sätter hunden igång att öva på att bli rädd. GB-gubben, en plastpåse, grannen, eller som i Isas fall en gul luftmadrass i diket blir helt plötsligt föremål för milt sagt överdriven skräck. Saker som skräms ska man försöka skrämma tillbaka så dom håller sig på tryggt avstånd genom att skälla ut dom ordentligt. 

Om din valp blir rädd är det viktigt att du inte ömkar den, då förstärker du istället valpens rädsla. Gå istället lugnt fram till luftmadrassen, prata lite och klappa på den, och när du blivit kompis med luftmadrassen kan du locka fram valpen att komma fram och delta i det trevliga mötet. Slutligen är det bra att gå förbi luftmadrassen (eller vad det var som skrämdes) några gånger. Viktigt att man själv är avslappnad och cool i situationen.
 

Första löpet brukar vanligast komma när tiken har blivit 6-7 månader gammal.

Man brukar märka att löpet är på gång när tiken kissar var femte meter på promenaden (hon markerar för snygga killar att hon är på G), och helt plötsligt lyssnar hon inte och lyder sämre.  Det har kan man ibland märka redan 3-4 veckor innan löpet börjar. När man kommer ännu närmare löpet kan hon kanske också börja rida på gossedjur och kuddar, och få större aptit. 

Det är bra att ha tikskydd redo. Mjuka tikskydd som inte skaver. Men man måste inte ha tikskydd på hela tiden. Använder man tikskydd måste man vara noga med att det hålls rent och torrt, så det inte blir en bakteriehärd. Annars kan man lägga ut gamla filtar eller badlakan som man inte är så rädd om i hundbäddar och soffan, och låta tiken hålla sig ren själv vilket de flesta tikar är duktiga på. Dock kanske de inte är så bra på det första löpet. Dels för att de inte är vana, och dels för att de har en tendens att blöda lite extra mycket första löpet.

Själv tycker jag att det känns tryggt med tikskydd när vi har gäster, eftersom mina hundar gärna hoppar upp i gästers knä. Men annars så brukar vi inte använda tikskydd. Men det finns ju väldigt söta tikskydd om man vill frossa i det!

Kom ihåg att tikskydd INTE är ett preventivmedel. Tikarna måste alltid hållas långt borta från okastrerade hanar och kopplade under promenaderna.

Löpet brukar vara i 2-3 veckor. Många gånger har tiken ingen ägglossning vid det första löpet. Löpet är indelat i förlöp, höglöp och efterlöp.

Förlöpet räknas från första blödningsdagen fram till dess att tiken är villig att para sig. Förlöpet varar i genomsnitt i 9 dagar med en normal variation på 4-16 dagar.

Sen kommer höglöpet. Övergången mellan förlöpet och höglöpet sker stegvis. Höglöpet är de dagar när tiken är villig att para sig. Perioden varar i genomsnitt 7-9 dagar med en normal variation på 4-12 dagar. Blödningen avtar gradvis och färgen övergår till att bli mer halmgul än röd. En del tikar kan fortsätta att blöda även under höglöpet utan att detta är onormalt. Vulva är fortfarande svullen men betydligt mjukare än under förlöpet.

Efterlöpet börjar när tiken inte är villig att para sig längre. Under efterlöpet är dräktighetshormonet progesteron högt även om tiken inte är dräktig. (Det är därför ett gravtest inte funkar på hundar). Det innebär att tikar som inte är parade ändå kan uppträda som om de är dräktiga och visa tydliga symtom på dräktighet. Det är det man kallar för att tiken är skendräktig. Men alla tikar visar inte såna symptom, men det är bra att känna till. Denna period varar ca 2 månader.

Efter detta kommer en vilofas som varar fram tills nästa gång. Vår ras bruka löpa med intervall på 6-7 månader så mycket till vilofas blir det ju inte... Hos unga tikar kan löpen vara oregelbundna i början, men det är inget att bli alarmerad över. Hör gärna av er till oss om ni undrar eller blir oroliga över något.

Jaha! Nu bör vi alla vara redo för vad som komma skall. Eller vad säger ni? :)